Jag har sorg.

Jag sörjer min älskade syster som inte längre finns hos oss.

Det har gått en liten tid sedan jag fick beskedet att min syster tagit livet av sig. Saker och ting har till synes återgått till det normala. Alla är tillbaka på jobbet och dagarna flyter förbi. Men smärtan finns ständigt närvarande i bröstet på alla de som inte längre får höra hennes röst, vara nära hennne i en härlig kram eller skratta tillsammans med henne åt någon dålig film. Smärtan finns där och verkar inte ha till avsikt att försvinna.

Idag är jag förbannad. Jag är förbannad på de som jag vet gjorde henne så fruktansvärt illa. De som svek henne gång på gång, tills hon inte längre såg någon väg ut än att avsluta sitt liv.

Det är så orättvist och det är så fel. Hur hanterar man en sådan ilska? Hur gör man för att komma vidare när man inte har möjlighet att rikta denna ilska mot de berörda personen? Känner mig livegen i min oförmåga att tala om för dem hur jag känner, hur förbannat arg och besviken jag är. De har något som jag behöver för att orka leva vidare och de har möjligheten att ta det ifrån mig.

Jag är arg och så förbannat ledsen.