Idag känns det lite bättre. Det finns bitar som har fallit på plats och det känns bra.

Hela tiden så snurrar tankarna i huvudet. Jag försöker lägga ett pussel med alla de bitar jag har fått under tiden som har gått sedan syster tog sitt liv. Jag försöker att få bitarna att passa ihop så att jag bättre kan förstå vad det är som har hänt. Bättre förstå för att kunna lära mig att acceptera, för att sakta men säkert kunna gå vidare med mitt liv.

Det är svårt att  veta att man fokuserar på rätt saker. Att man tänker tankar som faktiskt hjälper bearbetandet och inte får det att stanna upp. Lätt att hamna i en sorts evighetsloop av tankar och funderingar som gör det omöjligt att komma vidare. Det enda som kommer ur en sådan session är Ångest. Massor av Ångest.

Jag har varit så förskonad från sorg i mitt liv. Vet inte hur jag ska hantera det här: Hur gör man egentligen när man sörjer? Kommer man någonsin förbi?